Urban Sketchers Eskilstuna tågade taktfast till Gallerian i centrala Eskilstuna. Vissa menar att centrum ligger åt andra hållet, vid Domus (som för övrigt numera heter Cityhuset) men...
Hur som helst, vi tågade och upptäckte att Lasse saknades. Ja, det tog ett tag, för han gör inte mycket väsen av sig, människan. Om man bortser ifrån när man vill ha det lugnt och fint, då brukar han väsnas rätt rejält. Värst är det när han skriker falsett. Men till saken; Lasse satt i ett samtal och kunde inte hänga med. Det är trist när arbetet inkräktar på ens privatliv, om detta var Sven och jag rörande överens.
Tårögda och lätt apatiska slogo vi oss ned i mitten av Gallerian (eller "Gallan", som vi brukade säga förr i tiden).
Knappt hade vi återhämtat oss förrän Anders Johansson, den före detta (dvs. pensionen!) DN-journlisten/utrikeskorrenspondenten och numera författaren/utställningsbyggaren och mer därtill, dök upp. Glad i hatten, som vanligt. Det vill säga; han är glad och bär hatt.
Han påstod sig vara något av "en virtuos på att teckna gubbar med framträdande näsor". Vi kan inte annat än instämma; man får nästan en klaustrofobisk känsla av hans verk här nedan.
Vi försökte genast värva honom till urban-klubben!
Sven drog (förstås) igång omedelbart. Och i nästa ögonblick var tuschningen klar.
Han slaskade på lite färg och vips:
Björn led av sedvanlig prestationsångest innan han till sist påbörjade tuschningen. Därefter färger. Klart!
Det blev dåligt med folk på bilden och eskilstunabor är ju – nåja – eskilstunabor. Björn slängde ihop en samling exemplar i skissblocket. Ja, varför nöja sig med en bild när man kan göra två?
Eskilstunabor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar