Fire!
Dock finns inga kopplingar till eskilstunas vackra Elite Stadshotell, åtminstone inte annat än att båda är hotell. Och att båda har brunnit. Eskilstunavarianten har däremot trevlig personal och byggnaden är både luftig och fin. Ljus och fräsch, som det heter i inrednings-TV. Gott kaffe också!
Vi satte oss i Yvonne Rydings bar (formerly known as Miss World...ja, det var nog ett tag sedan, men skönhet är – till skillnad från konsten – förgänglig. Inga föryngringskrämer i världen kan reversera detta faktum.
Nåväl, vi placerade ut oss och tecknade som besatta. Inget nytt under solen. En nyhet: Henrik Lekryd var med och fotograferade oss. Bilder kommer! (Vi tänker sälja signerade posters. Först till kvarn gäller!)
Sven lyckades förstås fint. Notera Lasse Frank där borta till vänster.
Den här gången avstod han färgläggning. Han försöker kanske sluta, vi vet inte.
Det ryktas om hemliga möten på AF (Anonyma Färgläggare).
Lasses bild. Läckert att Sven och Björn syns i bild. Inte Björn så mycket, men bilden är trevlig ändå. Eller just därför.
Vi vet alla vad Freud säger om såna där finstreckade bilder utförda med gummihandskarna på. Björn, däremot, kluddrar och kladdar och vill till varje pris undgå det Freudianska oket. Man kan säga att han nyttjar färgen som en "concealer", om man vill anknyta till det som sades ovan.
Tack Eskilstuna, tack Yvonne!
/Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar